Med varierande resultat är vi några från SK7OL som kämpar oss upp mot toppen i resultatlistorna för Nordic Activity Contest, NAC, på VUSHF-banden.
Testerna körs varje månad, ett band i taget, och 4 under timmars tid.
För att göra ett försök att lite mera seriöst köra på 23cm beslöt SM7VUK Bengt och SM7KOJ Jan sig för att leta efter ett bra portabel-QTH i vår närhet.
Vi hittade en plats hos en kompis till SM7VUK i Hov på Bjärehalvön som kunde passa oss, dessutom blev vi utlovade ”två hål i väggen” så vi slapp kämpa med batterier eller elverk.
Efter inventering av våra gemensamma resurser beslöt vi oss för att starta förberedelserna.
Vi hade tillgång till en husbil, som än så länge ägs av SA7RLC Camilla (den är till salu) så vi kom att sitta bekvämt och i skydd för vädrets makter, mer om vädret senare.
En 23 elements antenn fanns, likaså en teleskopisk aluminiummast samt radio, dator och allt
kablage. Vem sa att radio var en trådlös hobby?
Resultatet blev inte helt lysande då vi endast fick ihop 4 QSO, men grejorna fungerade. Konditionerna rår man inte på hur gärna man än vill.
När vi kontrollerade hur mycket effekt som kom ut från kabel och in i antennen var det endast 3 W kvar av de 10 W som vår IC-9700 producerade. Men med envishet och skaplig rutin blev vårt bästa QSO på 475 km, tack för QSO SM0RJV Mats.
Trots allt var vi nöjda och belåtna med vårt arbete, skickade in vår logg och kunde sova gott när vi kom hem.
Kom snabbt på att vi saknade en del prylar. En rotor är alltid praktiskt, så man slipper använda ”armstrong-modellen”. Tack till SM7SPG Peo som rotade fram en bättre begagnad långt inne i sina gömmor. Masten bultar man ju inte fast i en husbil, så det behövde också lösas.
Tiden började bli knapp, mindre än en vecka kvar till teststart. Så på onsdagen började vi arbetet med att tillverka en mastfot som hölls på plats av husbilens ena bakdäck.
Samtidigt var det bänktest av rotorn som inte ville röra sig en millimeter. Efter några timmars gemensamma ansträngningar med rengöring, uppsmörjning och lite finjustering så var rotorn igång igen.
Mastfoten blev kraftiga grejor, då masten är ca 10 meter och nedersta maströret trots allt är 110 mm i diameter och är flera mm i godstjocklek.
Själva masten är en egen historia då den legat utomhus horisontellt direkt på marken under många år och såg inte vacker ut. Rostlösning hjälpte till att lossa de 20 skruvarna som höll sektionerna på plats, bara en som brast och ersattes.
De olika sektionerna hade delvis förenat sig på grund av korrosion, men med slägga och gemensamma krafter gav de upp och separerade sig från varandra. Återstod jobbet med att slipa bort allt som kunde hindra dem från att glida smärtfritt då vi skulle montera upp och ned allt.
Vi kunde skruva fast masten i mastfoten som hade en led så det visade sig att vara enklare än vi trodde att resa upp den på 3 man. Den stagades med tre flagglinor, en i en elstolpe, en i ett träd och den sista i en lada. Vi kände oss ganska säkra att det skulle räcka till, åtminstone tills vi såg väderprognosen med vindbyar på upp mot 23 m/s under sena kvällen.
Så här efteråt kunde vi konstatera att våra flagglinor och fästpunkter stod emot vädrets makter.
När vi kopplat upp allt kunde vi konstatera att koaxialkabeln inte mådde helt bra. Skärmen nådde inte hela vägen till kontakten, så det blev en ”krigsreparation” med hjälp
av SM7GVS Olle. Vid mätning efteråt med en nanoVNA, kunde vi konstatera att det blev lyckat.
Själva testen kördes på rutin, lite tropo och lite flygplansscatter omväxlande CW, SSB och FT8.
På grund av vädret och den sena timman beslöt vi oss för att vänta med nedmonteringen till dagen efter, då det utlovats betydligt bättre väder.
Sammanfattningsvis, 3 dagars förberedelser (blod, svett, lite svordomar och glada miner) för 4 timmars contest gav endast 4 QSO men trots allt hade vi på mindre än en vecka lyckats skapa ett mobilt test-QTH. Visst finns det utrymme för förbättringar, det tog inte många dagar innan nya idéer föddes.
73 de SK7OL Contest TeamSM7VUK Bengt och SM7KOJ Jan
